Farledsnavigation / Praktisk navigation

Att färdas och navigera i en farled gör man ofta. Ofta in eller ut ur hamnar och hela eller delar av vägen mellan två hamnar. Att navigera längs med en farled är ofta att föredra då farleden är inritad i sjökortet, utmärkt med sjömärken och normalt erbjuder tillräckligt vattendjup.

Metodiken

Grundmetodiken vid navigation i en farled är att följa farleden och ta hjälp av de sjömärken och den information om farleden som finns i sjökortet.

Med hjälp av sjömärken och sjökort ska man kontinuerligt arbeta med positionsbestämning. Att hålla ett finger på den senaste kända positionen på sjökortet gör det lättare att snabbt fortsätta navigeringen då man tittar på sjökortet nästa gång för en ny positionsbestämning eller liknande.

Farledens riktning

Farledspil

Direkt när man börjar navigera i en farled måste man säkerställa om man kör med eller mot farledens riktning.

På bilden visas en farled som går norrut. Vid färd i farledens riktning, alltså norrut, ska således gröna lateralsjömärken vara på styrbordssida och röda på babordssida. Vid färd söderut, alltså mot farledens riktning, ska de gröna sjömärkena vara på babordssida och de röda på styrbordssida.

Farledsriktningar

I Sverige är huvudregeln att farlederna börjar i Strömstad och går till Haparanda. Undantaget är där farleden går in till en hamn. Där börjar farleden vid en lämplig punkt och går in till hamnen. Ibland är farledens riktning inte helt uppenbar utan att först titta på sjökortet och den symbol som visar farledens riktning.

Färdas man längs en farled och byter farled så kan riktningen också bytas. På exempelbilden är det tre farleder inom ett litet område som går i olika riktningar. Den som går söderut följer huvudregeln. De två högra markerar farleder som går in till två olika hamnar.

Högertrafik

Precis som på vägarna på land är grundprincipen att det råder högertrafik även till sjöss.

Det streck som markerar farleden i sjökortet är mitten av farleden. Det kan liknas vid mittlinjen på en landsväg.

Till sjöss följs detta inte lika strikt och man ska alltid vara förberedd på att möta andra fartyg och båtar även om man själv håller väl till höger i farleden.

Enslinjer

Enslinje

En farled kan, för att göras ännu tydligare, vara utmärkt med en enslinje. En enslinje består av två fasta sjömärken som då man kör på farledens mittlinje kommer att ligga rakt över och under varandra. Kör man på enslinjen går man fri från hinder fram tills där enslinjen slutar.

En farled med en enslinje är i sjökortet ritat med en heldragen svart linje. Den svarta linjen kan vara kompletterad med information om enslinjen och den kompasskurs som enslinjen har då man kör i farledens riktning. I den punkten där den heldragna linjen övergår till en streckad linje slutar enslinjen. Därifrån ska man navigera efter något annat.

Lite vänster om

Rakt på

Lite höger om

Höger om

Övre ensfyren är delvis skymd

Det bortre sjömärket är högre placerat än det närmast. Inte sällan så skyms det bortre sjömärket på enslinjen då man kommit nära. Det är viktigt att vara observant på detta då man navigerar med hjälp av en enslinje. Oftast ska man senast vid denna position byta sjömärke man navigerar till.

Sjömärken

Lateralmärken

De röda och gröna lateralsjömärkena ger mycket god vägledning om man har ett sjökort så man kan säkerställa på vilken sida av dem man ska färdas. På sjökortet nedan finns en kombination av lateralmärken och en enslinje. Kommer man in i på detta sjökort ifrån höger och inte är säker på farledens riktning är det stor risk att man väljer att ha det första röda sjömärket på vänster sida och nästa sjömärke som är grönt på höger sida vilket inte är rätt och riskerar att resultera i en grundstötning. Farledens riktning är inte utmärkt just här men går från väster till öster.

Lateralmärken

Observera att på de flesta lateralsjömärken är det på sjökortet angivet dess färg med ett G(rönt) eller R(rött). På lateralsjömärken som har ett topptecken anges inte färgen i sjökortet utan den får utläsas utifrån topptecknet. Röda har en cylinder och gröna en kon som pekar uppåt.

Välprickad farled.

Kardinalmärken

Kardinalmärken

Utmed en farled kan även kardinalmärken markera grundområden. På exempelbilden visas en farled, som i och med dess heldragna linje också har en enslinje, som går mellan ett nordkardinalsjömärke och ett sydkardinalsjömärke.

Då kardinalsjömärken används spelar farledens riktning ingen roll. Oavsett farledens riktning ska ett sydmärke alltid passeras söder om och ett nordmärke ska alltid passeras norr om.

Mittledsmärken

Mittledsmärke

Mittledsmärken står ofta i början av en farled som sen går in till en hamn. De benämns då normalt som en angöringsboj.

De kan också stå längre in i en farled för att markera mitten av farleden och på så vis fungera likt en refug på en väg för att särskilja de två färdriktningarna.

Punktmärken

Punktmärke

Punktmärken är inte så vanliga i farleder. De är i farleder placerade på den punkten man vid navigation normalt ska undvika.

Fasta sjömärken

Fast sjömärke

Alla former av fasta sjömärken används för att markera gränserna för en farled. Dessa är då placerade på grund, kobbar, skär och uddar på öar.

Till fasta sjömärken hör även alla fyrar.

Segelfri höjd

Segelfrihöjd (8,6m) (klickbar).

Över farleder går broar och kraftledningar. Den så kallade segelfria höjden redovisas i sjökortet och på skyltar invid eller på det som går över farleden. Med segelfri höjd menas den höjd som ett fartyg eller båt kan ha och normalt kunna färdas under det som går över farleden.

För kraftledningar räknas den segelfria höjden från medelhögvatten till kraftledningens lägsta punkt med en marginal/skyddsavstånd beroende på vilken spänning som går i kraftledningen.

För broar räknas den segelfria höjden från medelhögvatten till brons lägsta punkt inom det område där farleden går. Detta områdes yttre gränser är markerat på bron med röda trianglar som pekar mot vattnet. Även här finns en marginal/skyddsavstånd för att hantera variationer i vattenståndet och vågor. Broar med en segelfri höjd som är mindre än cirka 3 meter har ingen säkerhetsmarginal och dess höjd utgår ifrån referensnivån istället för medelhögvattennivån.

Illustration av segelfria höjder.

Att chansa och köra ett för hög båt under en bro eller kraftledning kan resultera i mycket omfattande skador på båten och besättning.

Planering

Planering av farledsnavigation (klickbar)

Granska sjökortet ovan och tänk en färd mellan markeringarna A och Ö. Fundera lite över vilka platser på sjökortet där planering krävs för att färden ska vara säker.

• På vägen ut ifrån A krävs optisk navigation. Man kan aldrig förutsätta att farleder finns överallt där man kommer att färdas.
• Farledsnavigation kräver att man vet farledens riktning för att man ska veta vilken sida man ska passera lateralsjömärken på.
• Två farleder kan mötas eller gå ihop. Därmed kan farledens riktning "plötsligt" bytas under färden.
• Utmed en farled kan det bitvis vara väldigt många sjömärken vilket kräver att de räknas för att man ska veta när man har passerat så många som man behöver passera till nästa girpunkt.

Navigationsinstrumenten

Vid färd i en farled kan man naturligtvis med stor fördel ta hjälp av eventuella navigationsinstrument som finns ombord.

Med hjälp av kompassen kan man hålla en viss och/eller rak kurs. Loggen kan användas som stöd för att nästa gir ska göras efter en viss distans eller viss tid.

Finns en navigator ombord så används den för att kontinuerligt stämma av båtens position och den fortsatta vägen på säkert vatten.

Genvägar

Möjlig genväg

Vid färd i en farled där det ofta färdas fartyg finns det ofta sjömärken som markerar grunda områden som är för grunda för dem men tillräckligt djupa för en fritidsbåt. Sådana sjömärken kan man om man så bedömer möjligt och lämpligt bortse ifrån och gå på fel sida om.

Grunden öster om det röda lateralmärket kan normalt passeras säkert av de flesta fritidsbåtar om så önskas.

Farled med större fartyg

I en farled där det färdas större fartyg, exempelvis passagerarfartyg och tankfartyg, ska fritidsbåtar normalt hålla undan för dessa större fartyg. Stora fartyg kan normalt inte väja i en farled och har därmed rätt till fri väg. Det är därför i sådana farleder mycket lämpligt där det är möjligt att färdas vid sidan av farleden.

Risker

Att färdas i en farled är väldigt säkert. De flesta farleder är sjömätta med mycket stor precision och utmärkta med sjömärken.

Ändå finns där risker som man måste hantera.

• Sjömärken kan ha rubbats ur sitt läge. Är rubbningen bara liten så kan det vara svårt att se. Ta därför för vana att alltid passera sjömärken med lite marginal där så är möjligt.
• Sjömärken kan ha slitet sig och försvunnit. Här krävs lite oplanerat att man löser navigationen trots att det sjömärke som ska markera en farlighet har försvunnit. Genom främst optiska metoder ska man då säkerställa tillräcklig marginal. Lämpligt är också att sänka farten då man passerar ett saknat sjömärke.
• Använder man gamla sjökort kan farleden ha ändrats genom ny en ny sträckning, nya sjömärken och muddring till nya djup.
• Vid navigation i en farled krävs sjökort i rätt skala och tillhörande specialer för att alla sjömärken och grund ska visas.
• I en farled färdas ofta många andra fartyg och båtar. Detta ställer högre krav på uppsikten ombord rörande andra fartyg och båtar som kommer bakifrån, från sidan eller som man möter samtidigt som man navigerar och styr. Grundprincipen är att man kör högertrafik. Linjen som visar farleden i sjökortet kan då ses som avgränsaren för de som kör med och mot farledens riktning.
• I områden med strömmande vatten förekommer det att farleder främst in till hamnar blir grundare mer tiden då sand och sediment flyttas dit. Sådana farleder muddras då och då men kan tidvis ha ett djup som är avsevärt grundare än vad som framgår på sjökortet.

Fördjupning

Kanaler och slussning

I Sverige finns ett flertal farleder i form av kanaler med slussar som är mycket uppskattade färdvägar för fritidsbåtar. I kanaler tas en avgift ut för att färdas och slussa i dem. Kanalerna har egna webbplatser där de beskrivs, prislistor och instruktioner för hur man bäst gör då man slussar i dem.

De lite större och längre kanalerna är;

• Södertälje kanal (Östersjön/Södertälje - Sjön Mälaren)
• Trollhätte kanal (Kattegatt/Göteborg - Sjön Vänern/Vänersborg)
• Göta Kanal (Östersjön/Mem - Sjön Vänern/Sjötorp)
• Dalslands kanal (Sjön Vänern/Köpmannebro - Dalslands Sjösystem)
• Hjälmare kanal (Sjön Mälaren/Arboga - Sjön Hjälmaren)

Slussning i Trollhätte kanal.

Farledskanterna i en del kanaler är markerade med fasta sjömärken som på styrbordssida av farleden har en gul skärm och på babordssida en vit skärm.

Styrbordsmärke

Babordsmärke

Utländska kanaler

I Europa finns det ett mycket väl utbyggt system av farleder på kanaler (och floder) som man kan färdas på med fritidsbåt. Dessa så kallade inre vattenvägar har lite annorlunda sjömärken och regler varvid det krävs ett särskilt NFB-intyg, Kanalintyg, för att få framföra en båt där. CEVNI är namnet på regelverket för de europeiska kanalerna.

OBS! För Svenska-, Norska-, Kiel- och Brittiska-kanaler krävs inte Kanalintyg.

Instuderingsfrågor

1. Vad heter de röda- och gröna sjömärkena som används för att markera sidorna på en farled?
2. Du kör mot denna enslinje. Vilket håll ska du gira (svänga) för att komma rakt på enslinjen?
3. Hur ser symbolen ut som visar farledens riktning?
4. Då du färdas i en farleds riktning. På vilken sida ska du då ha de röda lateralmärkena?
5. Du färdas i Kalmarsund på väg norrut. I vilken riktning går farleden?
6. Om du färdas mot farledens riktning och ser ett rött lateralmärke till höger och grönt lateralmärke till vänster framför dig. Ska du passera till höger om dem, mellan dem eller vänster om dem?

Facit

1. Lateralmärken
2. Vänster/babord
3. En pil med en grön prick på styrbord sida och röd prick på babord sida. Pilen pekar i farledens riktning.
4. Babord
5. Norrut. (Från Strömstad till Haparande är huvudregeln.)
6. Mellan dem. Rött på styrbord (du går mot farledens riktning) och grönt på babord.

Gå till nästa avsnitt.